KRÖNIKA Dags att börja tala om ”hidden facts”

Det talas mycket om”fake news” i dessa dagar. Alltså planterade falska nyheter som har en dold avsikt att vilseleda mottagarna. Sådana är naturligtvis ett stort problem. Men aldrig talas om det som kanske är än värre och mer försåtligt, det som jag hävdar är svensk ”gammelmedias” stora problem, undanhållandet av viktiga fakta, underlåtenheten att ställa och lyfta viktiga följdfrågor. Låt mig därför lansera begreppet ”hidden facts”. Alltså uppgifter som skulle bidra till läsarens/lyssnarens helhetsbild av en samhällsfråga eller en problematik, men som av någon anledning missunnas mottagaren.

Gösta Löfström

En gång i tiden fick man som journalist lära sig att alltid ge läsaren svar på frågorna vem, vad, var, när, varför hur och så vidare. Eller åtminstone ställa frågorna även om inga tydliga svar gavs. Den yrkesetiken tycks saknas hos många yrkesutövare i media. Ofta tvingas normalt intresserade läsare/lyssnare sitta utan svar på många självklara frågor. Och i det tysta ropa ut: varför ställde ni inte den frågan?

Jag arbetade i början av min journalistbana, på 1970-talet, bland annat under en erfaren nattredaktör som lärde mig att ”det enda viktiga är inte vad som faktiskt står i tidningen, utan också vilka telegram/nyheter/uppgifter som redaktörerna har slängt i papperskorgen”, alltså missunnat sina läsare att ta del av. Denna lärdom har jag burit med mig inte bara som skrivande journalist under 45 år utan också som flitig mediekonsument. Självfallet är det varje redaktions yrkesmässiga uppgift och uppdrag från kunderna att sålla i nyhetsflödet, göra detta hanterbart och erbjuda sina mottagare ett smörgåsbord att välja från. Men det ska självfallet dukas upp ett allsidigt smörgåsbord, anpassat för alla smaker och behov.

Journalister i etablerade nyhetsmedier må hävda att de är objektiva och neutrala, inte tar ställning för den ena eller den andra parten. Men så länge varje nyhet passerar genom ett temperament så påverkas den självfallet. Det vore konstigt om inte en journalists nyhetsvärdering i det dagliga arbetet över huvud taget påverkades av vederbörandes världsbild och grundläggande värderingar. Även journalister får förmodas vara människor med allt vad det innebär.

Fake news är illa nog, men med litet kritisk blick och källkritiskt tänkande går de nog ganska ofta att genomskåda eller åtminstone ana och ifrågasätta. Värre är det med hidden facts. De utgör ett mer försåtligt hot mot opinionsbildningen. Och ansvaret ligger på klart identifierbara skribenter!

Hur var det han uttryckte sig om publicisters ansvar,  den respekterade redaktören Torgny Segerstedt (Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning): ”Envar är ansvarig icke blott för vad han yttrar utan i lika hög grad för vad han förtiger”

GÖSTA LÖFSTRÖM

redaktör