Ett möjligt framtidsland

Alla vi som varit utlandssvenskar eller emigranter känner direkt igen oss i Tove Lifvendahls senaste bok ”Från Sagoland till Framtidsland”.  Vi har under kortare eller längre perioder utomlands upplevt samma sak när vi kommer hem till Sverige. Ett fullkomligt ointresse för våra upplevelser, erfarenheter och nya kunskaper.

Tove Lifvendahls bok handlar om EMIGRANTERNA, de osynliga svenskarna som har tillfört Sverige så mycket och kan, om de får möjlighet, tillföra så mycket mer.

Vi tar inte vara på den oändliga kunskap som utlandssvenskarna har tillägnat sig under de år som de har vistats i olika länder världen över.

Får del av nya upplevelser

Vissa kommer inte tillbaka till Sverige men många gör det efter ett par år. Och otroligt många arbetar i sina respektive nya hemländer för Sverige på olika sätt.

Man blir mer svensk och uppskattar svensk mat och seder när man bor utomlands, beskriver flera intervjuade i Tove Lifvendahls bok.

Boken bygger på intervjuer med familjer och enskilda personer som har tagit steget att flytta från Sverige till ett annat land. Vi får ta del av deras upplevelser i det nya landet och reaktionerna från omgivningen i Sverige. Samt även från forskare och deras resultat utifrån den etnografiska kunskapen, härkomst, tillgänglighet av ny kunskap, nya idéer och förändringen som sker i vår närhet.

Tove Lifvendahl beskriver ett ”sagoland” som är fullkomligt passé. Nu gäller det att se på möjligheterna i framtidslandet. Foto: Mikael Röhr

Den stora emigrationsvågen började från Sverige till USA under 1800-talet. Många etablerade sig där för att aldrig återvända. Stoltheten över Sverige och de svenska traditionerna lever dock fortfarande kvar. Men många återvände också till Sverige efter ett par år med nya idéer och blev grundare av flera storföretag som vi fortfarande lever på.

Den stora frågan i dag är varför vi inte tar till oss den kunskap som alla våra utlandssvenskar så gärna vill förmedla till sitt hemland?

-Jag berättade att jag bott sammanlagt sex år i  Frankrike och Tyskland och möts av en kompakt tystnad för att sedan övergå till att prata om vädret, berättar en utlandssvensk.

Upplevs inte alltid positiva

Det är inte alltid det ges en smickrande bild av oss svenskar. Vi är nitiska i vårt arbete men upplevs många gånger inte alltid så trevliga. Vi har en översittarattityd som retar och vi tror oss själva om att ha svaret på alla frågor.

-En svensk som har bott två veckor i New York tror sig kunna USA. Det är dömt att misslyckas, berättar en av de intervjuade.

Språket kan också vara ett problem. Vi tror oss kunna mer än vad vi kan. Det ligger många nyanser i ett språk, en hel kultur. Det handlar om att lyssna och ta in.

Sammanfattningsvis kan man säga att samtliga intervjuade utlandssvenskar vittnar om sin stora känsla för Sverige och många arbetar på olika sätt för Sverige och svensk kultur. Sverige ligger kvar i själen, mycket handlar om mat och kultur, sill, knäckebröd, chokladbiskvier och våra högtider, glöggpartyn, jul och midsommar som många gånger blir viktigare när man inte bor ”hemma”.

-Vi älskar fortfarande Sverige, men våra perspektiv har vidgats. Men omvärlden förändras snabbare än Sverige. Det gäller också för Sverige om att hänga med.

Jante ligger också som en våt filt över Sverige, avundsjukan och missunnsamheten, som är unikt i världen! Kanske vi ska skaka av oss denna våta filt och istället bekräfta de som lyckas och då kanske få inspiration och lyckas bättre själva!

Viktigt vara lyhörd

I Sverige har vi löst våra frågor och problem på ett sätt, andra länder löser sina frågor och problem på andra sätt, både lika bra och kanske bättre. Det är viktigt att vara lyhörd för nya idéer.

Svensk midsommar firas traditionellt varje år i New York med över 5000 deltagare. Våra svenska traditioner lockar alltså!

Här förmedlar jag en betraktelse från Tove Lifvendahls bok som jag skrattade hejdlöst åt, hoppas du också gör det.

Andrew Browns upplevelse av svensk midsommar:

“Then the piano started up and everyone younger than seventy joined hands to dance around the maypole, singing or, after a while, just gasping out loud as we stumbled through a series of elaborate games for which no one knew all the words, or the rules, after the first one, which required mime to a nonsense song about frogs; “The little frogs look silly, because they have no ears! (At this, the company directors and teachers place their hands beside their heads and waggle them). “The little frogs look silly, because they have no tails!” (Assembled dignitaries waggle their hands behind their bottoms, while running around in a circle.) “The little frogs can only go brekekekek koax, koax”. At this we all made croaky noises and jumped in a circle until it was time for the next chorus”.

En inspirerande bok

Tove Lifvendahls bok är så inspirerande och kan ge just dig en kick att varje gång just du reser utomlands också ta med dig inspiration hem från just det land du varit i och även inspiration att förmedla något från Sverige.

-Från att ha varit ett Sagoland bör vi med den kunskap och de möjligheter vi har skapa vårt Framtidsland, säger Tove Lifvendahl.

MARIE LOUISE AARÖE

Titel: Från Sagoland till Framtidsland

Författare: Tove Lifvendahl

Förlag: Hjalmarson & Högberg