Vem talar om förluster i välfärden?

KRÖNIKA Det är märkligt att det i den aktuella debatten höjs så många röster mot privata vinster i välfärden, men att det aldrig talas om offentliga förluster i välfärden. Alltså det som uppstår när samma pengar förbrukas men av offentliga utövare, kommuner och landsting, men resultatet ändå blir dåligt.

Det kan handla om att kommuner och landsting inte utför ett fullgott jobb, att de  slösar med både personella och materiella resurser och inte minst med patienternas tid och att resultatet, absolut inte alltid, ändå blir dåligt. I det fallet talas det aldrig om slöseri med skattebetalarnas pengar.

Man får förmoda och förvänta och rent av kräva att offentliga aktörer som kommuner och landsting vid upphandling av produkter och tjänster från privata företag ser till att få ett pris som man anser skäligt mot den nytta man erhåller. Om sedan en utövare lyckas göra prestationen på ett så effektivt och bra sätt att det blir pengar över, en rörelsemarginal, så kan det inte vara något ont i det. Rimligen borde kostnaden som det offentliga accepterat vara i paritet med den kostnad det egna offentliga utförandet skulle betinga om man utförde jobbet själv. Om det uppstår den här typen av vinst i välfärden finns det anledning till offentlig självkritik. En fråga som sällan eller aldrig ställs i debatten är den om vart den möjliga privata vinsten tar vägen när det offentliga självt utför jobbet?

Hur kan det komma sig att privata utövare ofta gör jobbet billigare och bättre än det offentliga? Jo, man har förmodligen en annan syn på organisation och effektivitet. Det är därför privata intressen över huvud taget ger sig in i arbete åt det offentliga, antar utmaningen. Ytterst handlar det om att ha incitament för att göra ett bra jobb.

Ett företag som inte lyckas utföra beställt jobb åker ut, går i värsta fall i konkurs och är borta från marknaden. En offentlig institution som gör ett dåligt jobb, som orsakar förluster i välfärden, får fortsätta och blir kvar.

Och hur kommer det sig att det över huvud taget anses så skamligt att göra vinst på en verksamhet som ”tar fysiskt i patienten”, medan det aldrig ifrågasätts att de privata företag som städar, reparerar lokaler och utrustning, bygger sjukhus, levererar operationsutrustning, medicin eller plåster gör vinst? Det är faktiskt samma skattepengar som används.

De privata utförare som mest står i skottgluggen i vinstdebatten återfinns bland kvinnligt dominerade verksamheter, patientvård, undervisning etc. Märkligt då att annars så högljudda feminister inte står på barrikaderna och slåss för kvinnors rätt att driva verksamhet med vinst.

GÖSTA LÖFSTRÖM

Redaktör

Västsveriges Affärstidning